Mozarts eleganta fagottkonsert möter Schuberts gåtfulla Ofullbordade symfoni. Solisten Theo Plath visar fagottens virtuosa möjligheter innan konserten avslutas med Johann Strauss svävande vals Sphärenklänge.
Elias Grandy DIRIGENT
Theo Plath FAGOTT
Gävle Symfoniorkester
G. MAHLER Blumine – 8 MIN
W. A. MOZART Fagottkonsert – 19 MIN
PAUS – 25 MIN
F. SCHUBERT Symfoni nr 8 ”Den ofullbordade” – 25 MIN
J. STRAUSS Sphärenklänge waltz op. 235 – 10 MIN
En konsert där det välkända möter det oväntade – och där varje verk öppnar en egen värld av klang och känsla. Under ledning av dirigenten Elias Grandy får vi följa en musikalisk resa från klassicismens elegans via romantikens djup till wienervalsens svävande lätthet.
Kvällen inleds med Blumine av Gustav Mahler – ett kort men stämningsfullt verk som ursprungligen var en del av hans första symfoni. Här möter vi en annan sida av Mahler: lyrisk, stillsam och nästan drömsk. Musikens mjuka flöde och poetiska uttryck skapar en finstämd inledning som drar in lyssnaren i en värld av nyanser och subtil skönhet.
Därefter står fagotten i centrum när solisten Theo Plath tar sig an Wolfgang Amadeus Mozarts fagottkonsert. Det är ett av instrumentets viktigaste verk, där Mozarts karakteristiska balans mellan elegans, lekfullhet och uttrycksfullhet får fullt utrymme. Fagotten, ofta en del av orkesterns bakgrund, träder här fram som en virtuos och sjungande solist – med både värme och humor.
Efter paus väntar Franz Schuberts Symfoni nr 8, den så kallade Ofullbordade. Trots att den endast består av två satser räknas den till de mest älskade symfonierna i hela repertoaren. Här ryms en intensitet och känslomässig tyngd som få verk kan mäta sig med. Schuberts musik rör sig mellan ljus och mörker, mellan stillhet och dramatik, och lämnar lyssnaren med en känsla av både fulländning och gåtfull öppenhet.
Konserten avslutas med Johann Strauss d.y.:s vals Sphärenklänge – ett av de mest poetiska exemplen på den wieneriska valstraditionen. Här lyfter musiken bokstavligen från marken: elegant, svävande och full av rörelse. Efter Schuberts existentiella djup blir detta ett skimrande och livsbejakande avslut.
Tillsammans bildar programmet en helhet där kontraster och sammanhang samspelar – från Mahlers intima lyrik till Mozarts klassiska briljans, via Schuberts romantiska djup och fram till Strauss’ ljusa och dansanta universum. En konsert som både berör, överraskar och lyfter.