Vi är däggdjur: Annika Norlins musik möter Ada Bergers dramatik i en hudlös föreställning om ensamhet och kärlek i en omänsklig tid.
Kantstötta människor som möts och skiljs, drömmer och längtar – efter gemenskap och att få vara ifred. Med humor, bottenlöst vemod och ett helt eget sound har Annika Norlin skildrat det ofullkomliga livet i sin musik. Nu blir den för första gången gestaltad på scen, i ett fingertoppskänsligt samarbete mellan Västerbottensteatern och Riksteatern.
Hos regissören Johanna Salander och manusförfattaren Ada Berger har Annika Norlins låtar gjort djupa avtryck. De beskriver föreställningen som en dröm som förverkligas, och en motvallspjäs mot optimeringstvång, alienation och framtidsångest.
– I Annika Norlins musikaliska universum finns en innerlighet och smärta som påminner om dagbokens bekännelser, säger Ada Berger.
Det är naket och ärligt och ett ständigt försvar för den svage, ledsne, arge, den som felar, lämnas, inte orkar, den vars hjärta krossats eller den som tröttnat, den som inte kan resa sig och gå vidare. Men här finns också motsat sen. Festen, den bultande lusten, den upphöjda livskänslan. Ja, hela livet finns i hennes texter – och hur skriver man en pjäs om hela livet?
Och det är just det här svåra och motsägelsefulla men samtidigt livsbejakande som föreställningen vill fånga. Fyra skådespelare förkroppsligar glimtar av mänsklighet, mellan dem och musiken växer det fram, trevande.
– Här ska allting rymmas – även det imperfekta, det som är trasigt, vingklippt och skört, säger Johanna Salander. Vi vill skapa en berättelse om livet bakom den slipade ytan – som en motkraft mot influencer- och instagramnarrativen.
Tänk på alla andra!
Alla som vill att du ska snooza
Nån måste va först
Nån måste gå i bräschen mot det här samhället
Som kräver att man ska va så satans effektiv
Vi får skitliv
Tänk på oss
Tänk på mig
- SÄKERT!