Gå mjukt på jorden - Fullmånen från Helvetet

OBS evenemanget arrangeras på Sjösalas scen! Adress: prästbol 101, Östra Ämtervik

Gå mjukt på jorden är en omslutande konsertfilmsföreställning i två akter, där fem starka kvinnliga konstnärer tillsammans skapar en kraftfull och ömsint växelverkan mellan musik, film och poesi.

Fullmånen från helvetet rymmer alltså inom ramen för den här föreställningen fem kvinnliga konstnärer. Cecilia Nordlund är känd från alternativa rockbandet Souls, som på 90-talet hade stora framgångar i USA och spelade in med legendaren Steve Albini. 2016 startade hon Fullmånen från helvetet, som ett soloprojekt men i samarbete med cellisten Åsa Gjerstad, som spelat med en rad artister bland andra, Miranda Magdalena, Lena Måndotter och Kerim Arhan.

Multiinstrumentalisten Christine Owman, anslöt sig senare. Christine är en internationell erkänd artist som samarbetat med bland andra Robert Plant och Mark Lanegan. Tillsammans har de släppt ett album och ett antal singlar där skör, experimentell stråkbaserad pop möter punk och gnissel. Under senhösten 2025 släpper de ytterligare ett album.

För att skapa föreställningen Gå mjukt på jorden bjöd Cecilia Nordlund in videokonstnären Elin Maria Johansson och poeten Ylva Gislén i konstellationen. Resultatet är ett ovanligt generöst och sömlöst verk, där Åsa Gjerstads och Christine Owmans ömsom fjäderlätta, ömsom råa, toner smeker och bråkar runt den starka närvaron i Cecilia Nordlunds röst, Elin Maria Johanssons överväldigande och stundtals kusliga projektioner smälter samman inre och yttre landskap och Ylva Gisléns röst och lyrik antyder rörelsen in i mörkret och ut igen i dialog med Cecilia Nordlunds personliga sångpoesi: allt på ett sätt som lämnar stort utrymme för publikens känslor och tankar kring den tid vi befinner oss i.

Föreställningen har mötts av starka känslor, stående ovationer och lysande recensioner.

“Ett läkande allkonstverk som återknyter människan till jorden. Det är genialt och jag vill aldrig att det ska ta slut.” (Sandra Grehn i Göteborgsposten)

“En meditativ tröstemässa om nutidsångest, mörker och den lilla pärlan i rymden vi bor på. Stenen vilar i handen och jag kan känna varje andetag. Rötterna sträcker sig mot himlen, luften smakar bär och blod. Det är en andlig upplevelse.” (Rick Titrö i HYMN )