2xSOLO (Ute Wassermann/Audrey Chen)

Varifrån kommer rösten, och vad är dess destination? Det mänskliga språket antas vara universellt och abstrakt, men är det möjligt att yppa ett enda ord utan att själva kroppen talar om sin ofrånkomliga materialitet och unika livsberättelse?

“Mina föräldrar var sparsamma med att berätta om sin historia, förmodligen för att den var för traumatisk”, säger Audrey Chen i en intervju i Sound American. Föräldrarna flydde Mao Zedongs kommunistregim, först till Taiwan och därefter till USA. Men kroppen bär spår av sitt arv, både i det synliga yttre och det omedvetna inre. Detta organiska minne, tillsammans med de kaotiska impulserna från en Ciat-Lonbarde-synth, utgör startpunkten för Chens röstimprovisationer – en kedja av återkopplingar mellan fantasi och verklighet, kött och kretskort, ljud och hörsel.

Att kalla Ute Wassermann röstkonstnär är en underdrift. Hennes nakna soloframträdanden visar att lungor, hals, munhåla och läppar är kapabla att frambringa ljud långt bortom gränserna för det vi kallar “röst”. Det kan ses som en främmandegöring av rösten, men kanske är det mer rättvisande att tänka på Wassermanns konst som ett sätt att återknyta bekantskapen med andra delar av våra kroppars ljudalstrande potential – uttryck som hamnat i skuggan av talets och sångens centrala position för den kulturvarelse vi tänker oss vara.