Johannes Brahms: Requiem med Orphei Drängar

Ein deutsches Requiem är det mest omfattande verket i hela Johannes Brahms’ produktion och kom till under en sorgeprocess. I februari 1865 dog Brahms’ mor, och strax därefter påbörjade han Ein deutsches Requiem. Brahms första tanke var att rekviet skulle ha sex satser, och en sådan version uruppfördes 1868. Han valde dock att senare samma år komponera ytterligare en sats, den som har nr 5 och innehåller sopransolo. 1869 uruppfördes Ein deutsches Requiem som vi känner det idag, och det blev Brahms stora genombrott.

Verkets fullständiga titel är Ein deutsches Requiem, nach Worten der heiligen Schrift - ”Ett tyskt Requiem baserat på ord ur den heliga skriften”. Detta säger oss att Ein deutsches Requiem inte är en vanlig requiem-mässa. Brahms undvek att använda den traditionella, liturgiska texten på latin som Mozart och många andra gjort. Istället valde han ut 15 avsnitt ur Martin Luthers tyska översättning av Bibeln. Det är ingen dyster dödsmässa, fokus ligger istället mer på tröst för de levande än på döden, och verket inleds med orden ”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.”

Domkapellmästaren i Bremen påpekade för Brahms att Jesus Kristus saknades i texten. Tonsättaren svarade att detta var gjort ”med all kunskap och vilja”. Verket har en andlig mening som snarast är universell. Historien kring verket är dock komplex: detta tyska requiem komponerades i en tid då nationalistiska strömningar var starka, strax före Tysklands enande. I Ein deutsches Requiem visade Brahms vad ett tyskt verk kunde vara, även om det främst är ett humanistiskt verk. För domkapellmästaren förklarade han gällande just det tyska: ”Jag erkänner att jag gärna skulle utelämna tysk och bara skriva människa”. Brahms ville ge tröst till alla människor, och samma tanke återfinns i ett brev till Clara Schumann där han kallade sitt requiem för ”ett mänskligt verk”.

Musiken spänner över romantiska ackordföljder så som vi känner igen dem från andra verk av Brahms. I tillägg konstfullt utformade fuga-avsnitt i enlighet med traditionen efter Bach och Händel. Verket rymmer också stora kontraster så som andra satsens dånande, unisona körsats ”Denn alles Fleisch, es ist wie Gras”, och femte satsens glimrande sopransolo. Bearbetningen för manskör är gjord av dirigenten och tonsättaren Joakim Unander, beställd och uruppförd av Lunds Studentsångare 2021. Orkestersatsen, här för en mindre instrumentalensemble, är bearbetad av Joachim Linkelmann och utgiven på Carus Verlag.

Performances by Orphei Drängar, Hanna Husáhr, sopran, Lars Johansson Brissman, baryton, Instrumentalensemble med musiker ur bland annat Kungliga Filharmonikerna, Cecilia Rydinger, dirigent