En melodi kan bära ett helt landskap. Rumänska danser, romantiska drömmar och nordiska sommarnätter möts i ett program där violinen står i centrum. Ellinor D'Melon låter Mendelssohns odödliga konsert blomma ut, medan Ligeti och Stenhammar målar musik som känns lika levande, färgstark och närvarande idag som när den skrevs.
Christoph Koncz DIRIGENT
Ellinor D'Melon VIOLIN
Gävle Symfoniorkester
G. LIGETI Concert Românesc – 14 MIN
F. MENDELSSOHN Violinkonsert – 26 MIN
PAUS – 25 MIN
W. STENHAMMAR Serenad op. 31 – 36 MIN
När dirigenten Christoph Koncz och violinisten Ellinor D'Melon åter gästar Gävle Symfoniorkester väntar en konsert där tre tonsättare visar hur tradition och förnyelse kan förenas. Från rumänsk folkmusik via en av violinrepertoarens mest älskade konserter till svensk senromantik bjuds publiken på ett program fyllt av färg, virtuositet och melodisk rikedom.
Konserten inleds med György Ligetis Concert Românesc, ett ungdomsverk skrivet 1951. Här hämtar den ungerske tonsättaren inspiration från den rumänska folkmusiken och skapar ett verk fyllt av dansrytmer, pastorala melodier och starka kontraster. Även om Ligeti senare blev känd som en av 1900-talets mest nyskapande tonsättare hörs här hans kärlek till folkmusikens direkta uttryck och livfulla energi. Verket förbjöds länge i dåtidens Rumänien, men räknas idag som en modern klassiker.
Därefter följer Felix Mendelssohns Violinkonsert i e-moll – ett av den romantiska epokens mest omtyckta och mest framförda verk. Konserten var banbrytande när den uruppfördes 1845 och förenar virtuos briljans med en ovanligt lyrisk och sammanhängande form. Solostämman får sjunga redan från första takten, och de tre satserna binds samman utan avbrott. Resultatet är musik som rymmer både innerlig skönhet, lekfull elegans och ett bländande tekniskt mästerskap. Solist är publikfavoriten Ellinor D'Melon, en av sin generations mest uppmärksammade violinister, hyllad för sitt uttrycksfulla spel och sin naturliga musikalitet.
Efter paus avslutas konserten med Wilhelm Stenhammars Serenad op. 31, ett av den svenska orkesterlitteraturens främsta verk. Serenaden skrevs mellan 1907 och 1913 och präglas av ett personligt tonspråk där nordisk klarhet möter centraleuropeisk elegans. De sex satserna rymmer både dansanta rytmer, poetiska stämningar och kraftfull orkesterprakt. Stenhammar visar här sin enastående förmåga att skriva för orkestern och skapar musik som känns både intim och storslagen.
Detta är en konsert där tre musikaliska världar möts – den östeuropeiska folktraditionen, den tyska romantiken och den svenska nationalromantiken. Tillsammans bildar de en kväll fylld av uttryckskraft, skönhet och musikalisk upptäckarglädje.