Vad är en pappa? En motsats till en mamma? En långkokande hipster botaniserandes i den biodynamiska boutiquen på hörnet med barnet över den ena axeln och surdegslimpan över den andra? Ett hatande alias på ett forum för nyblivna föräldrar, frenetiskt hamrande på sitt tangentbord mitt i natten i skenet från sin datorskärm? Är pappa närvarande eller frånvarande? Varför har så många växt upp utan en pappa? Är det synd om papporna?
”Det är synd om papporna” är en utforskande och självreflekterande föreställning som tar avstamp i vår samtid. En föreställning om papparollen i modern tid.
Behövs pappan? Vilken typ av förälder kommer man att bli? Vilken sorts förälder vill man bli? I ett samhälle fyllt av kvinnohat, förtryck och rasism står många och ser på, betraktar och synar.
Föreställningen utgår delvis från texter hämtade från diskussionsforum på internet så som familjeliv och flashback, från debatter och från skådespelarnas egna iakttagelser. Varför pratar vi om papparoller och mammaroller och inte bara om föräldrar? Tre unga (cis)män ställer sig själva frågan ur sitt eget perspektiv.
DET ÄR SYND OM PAPPORNA
av Joel Schmidt, Lotta Ramel, Jonathan Andersson och Erik Andergren
efter en idé av Joel Schmidt och Erik Glaad
Regi: Lotta Ramel
Medverkande: Joel Schmidt, Jonathan Andersson, Erik Andergren
Musik och sångtexter: Joel Schmidt
Scenografi: Miranda Renberg
Kostym: Miranda Renberg och Linda Gonçalves
Mask: Linda Gonçalves
Grafisk formgivning: Erik Glaad
Tack till Zirkus Loko-Motiv, Lycke Ramel, Malin Persson, Alexander Donka, Sebastian Aronsson och Julia Donka Thormann.
Med stöd av Stockholm stad och Stockholms läns landsting.