Efter förra årets succé med Somehow life got in the way är Isabella Lundgren nu tillbaka med Where is home – ja, utan frågetecken. Och nog tycks Lundgren ha hittat hem. Det förra albumet rymde flera låtar ur The Great American Songbook men även nyskrivna av Peter Asplund, Carl Bagge och Lundgren själv. Arrangemangen drog åt New Orleans, storband och Las Vegas. Lundgren gör sig bra även i sådana sammanhang, men ändå skrev jag då: ”Isabella Lundgren har en röst som bär, en egen röst, och personligen ser jag verkligen fram mot ett album av mer intimt slag.” Nu har jag blivit bönhörd. Här står en klassisk jazztrio för det instrumentala: Carl Bagge på piano, Niklas Fernqvist på bas och Daniel Fredriksson på trummor. Det är inget nytt gäng för Lundgren; faktum är att de medverkade även på den förra cd:n. Och nog framgår det att de känner varandra.

Lundgren är en sångerska, och människa, som vet vad hon vill, både när det gäller musik och hur världen borde se ut. Albumet inleds med ett ljudklipp ur Chaplins A King in New York, en plädering för kärlek mot hat, individens frihet mot alla maktmonopol: ”If civilization is to survive we must combat power until the dignity and peace of man are restored.” Med ett undantag svarar kvartetten, i första hand Lundgren och Bagge, för musiken och Lundgren för texterna. Undantaget är ”Sometimes I feel like a motherless child” som kanske får ses som en kärleksfull hälsning till Billie Holiday och som här får ett personligt och starkt framföran. (Text: Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.)

Mer från Alma Löv Museum

Tickster använder cookies för att se till att du får bästa möjliga upplevelse. Mer information om cookies.