Entré på dörren 200 kr

Det mörka, den alltid suggestivt makabra skönheten i melodierna och de krypande, lockande, nästan febriga texterna som kryper under huden.

Med ljuvligt vackra låtar som befolkar gränslandet mellan saga och skräck, där har Deep Dark Woods markerat sitt alldeles egna revir bland Americana-musikens största. Så kanadensare de är.

Ryan Boldt och hans band ger sig ut på en odysseé i ett landskap där gränserna är utsuddade, där den amerikanska sångboken skrivs om , blad för blad.

Han är en surrealistisk sagoberättare, en magiker och en cirkusdirektör, en domptör. Bandet är tajt och säkert, och invaggar oss ömsom i falsk trygghet av igenkänning för att sen dra med oss in i mörka snår av melodier, ömsom behagligt i en säker famn, en vaggvisa i rocktappning, en ballad.

Präriens gräs rasslar, tonerna blir högre, vi vävs in i ett drömtyg. I journalistiska termer placeras bandet väldigt ofta i det spännande gattet mellan Nick Cave och Neil Young,där händer det någonting väldigt speciellt. Mötet av genrer, som skapar sin egen logik.
Det finns inga gränser för Deep Dark Woods trollbindande musik. Inga regler, ingen annan logik än musikens egna.

Efter fyra ganska turbulenta år, bestämde sig Ryan och bandet för nästa kapitel. Deras senaste och femte album, "Yarrow" kom i höstas och med det i bagaget kommer Saskatoons snyggaste sound tillbaka till Skandinavien.

Det kan vara ballader, folksånger, blues eller country. Ett lapptäcke av skönhet sytt med en och samma tråd och som hålls ihop av en gemensam inneboende kraft.

Av Staffan Solding på rootsy.nu

“a timeless, organic sound. It feels weather beaten and worn in, like
a great album from the Band

Av Billboard

KACEY & CLAYTON

"Strange Country" hette förra plattan. Och det är ett kul men väldigt förenklande sätt att presentera duons musik. Kanske senaste album-titeln "A sirens song" är lite mer rättvisande.Inte helt oväntat är den proddad av Jeff Tweedy, som snyggt låtit deras sound styra och inte klåfingrat till det på något som helst vis.

Bandet kastar lyssnaren mellan genrer och epoker i pop och rockmusikens mest gyllene ögonblick.

Kusinerna från Saskatchewan har ganska nyligen hamnat på den övre sidan om tjugo-årsstrecket, men musiken de levererar är så tidlöst spännande att det där med ålder och siffror blir totalt ointressant.

Kacy Anderson sjunger rakt in i själen, naket och rent. Melodierna styr och tempot är ofta stillsamt.

`Folksy`är en passande benämning på den musik duon bjuder på. Men det stannar inte där. Det är arrangemangen, de spännande vändningarna och tvära svängarna som lyfter detta ett snäpp över många liknande band.

De började spela för att hitta sina egna musikaliska rötter och båda har en faiblesse för sk. "Murder ballads". Men oftast handlar deras texter om de osjungna vardagshjältarna, hemmafruarna, mammorna, och de män och kvinnor som byggde landet där de bor.
Live har de redan fått ett fantastiskt rykte hemma i Kanada och så även i USA.

Det här bandet ska vi hålla ögonen på, för det gör redan många av deras namnkunniga kollegor. De får mängder av förfrågningar att turnera med alla möjliga, så missa dem för sjutton gubbar inte nu!

"The duo recorded The Siren's Song live on the floor, and favored authenticity over perfection: mistakes seep through as character markings, not blemishes."

Av Rolling Stone Magazine

Mer från PlanB