Grails är ett band som enklast beskrivs som ”rastlöst". De har hårdnackat kämpat emot de trötta klichéer som associeras med instrumental musik för att istället ta sig till nya soniska frontlinjer och skapa mångfacetterade album fulla av medryckande melodier och exotisk instrumentation. Grails må eka av klassiska band från många genrer, men de sammanfogar dessa influenser under ett paraply av musikalisk frihet. De är kända som stilistiska globetrotters härrörandes från en undergroundscen för fanatiska skivsamlare, kapabla att kombinera sitt omfattande musikaliska arv (allt från The Ventures till ’Tibetan crime jazz’) med finess och självtillit för att därigenom konstruera nya uttryckssätt ur genrer som initialt aldrig var tänkta att fungera i symbios.

När Grails år 2011 släppte sin sjätte platta, Deep Politics, blev den omedelbart hyllad som en kultklassiker – detta förseglade ögonblicket när Grails på riktigt hade kultiverat ett eget sound. Sex år senare har denna ljudbild tagits till nya nivåer med bandets hittills mest mustiga och expansiva album: Chalice Hymnal. Snarare än att ta vid där de slutade åkallar Grails den skyhöga riffbaserade tyngden från tidigare album och destillerar den till ett nyanserat widescreen-opus. Starka influenser från sextiotalets klassiska spaghettiwestern-soundtracks, obskyr biblioteksmusik och psykedelisk krautrock går som en röd tråd genom verket. Chalice Hymnal utstrålar även ett kusligt tålamod allteftersom den skalar av sina många lager sublima detaljer.

Chalice Hymnal har producerats av bandet själva under de senaste fem åren och bär tydliga spår av de tekniker från europeisk psych-musik och experimentell hiphop som används av originalmedlemmarna Alex Hall och Emil Amos andra projekt, Lilacs & Champagne. Även spår av Amos meditativa metalband, Om, samt singer songwriter-projektet Holy Sons hittar ner i bägaren. Den återstående medlemmen ur den nu nedbantade sättningen, medgrundaren Zak Riles (även från experimentella kraut-psych-trion Watter) väver samman syntar och effekter till en slags elektroproggshybrid som tar Grails än djupare in i utmarkerna. Ingen annan låter som Grails, och på Chalice Hymnal låter de mer som sig själva än någonsin tidigare.

Framträdanden av Grails

Mer från Slaktkyrkan