Blue Eyes, Black Hair är en dansad iscensättning av Maguerite Duras roman med samma namn.
Föreställningen ställer frågor kring kärlek mellan två personer som inte har samma sexuella preferenser. Hur kan man stå ut med att den andre aldrig kommer åt sina egna begär?
Det egentliga budskapet är djup kärlek, njutningen som hör till den, och även smärtan. I berättelsens mitt, en ”begravningsplats”, en teaterscen, ett rum där kärlek är omöjlig. Liggande, stilla och nakna, en man och en kvinna, blå ögon svart hår. Precis som ”den unge främlingen” de båda älskar, som de förlorat och gråter på grund av. På samma gång gråter kvinnan över sin åtrå till mannen, och mannen över att han hindras åtrå henne. Eller, egentligen sägs det bara att de gråter, egentligen gör de ingenting, exponerade, heliga, utvalda att dyrka.

Allting kretsar kring ett hemskt och onämnbart tillfälle, där allt blivit avslöjat och försvunnet i ett enda ögonblick. I detta dödliga ögonblick återkallar karaktärerna klarheten och mysteriet, den plötsliga visionen av en man med blå ögon och svart hår.

Mer från Atalante

Tickster använder cookies för att se till att du får bästa möjliga upplevelse. Mer information om cookies.